Examinationsuppgift den 10 maj 2012

Material undersökning och egen skapande

Under min ungdomstid målade jag en massa tavlor med olja färg, testade olika andra färger och skapade figurer med lera och playdo, den här perioden ligger alltid i minnet och hjärtat. När jag började på Bagdad universitet slutade jag den estetiska verksamheten för att jag inte hade tid pga svåra studier. Jag blev jätte glad och nyfiken när jag började på atelierista utbildningen och fick testa de olika färgmaterialen i Stinas uppgift, jag fick tillbaka den känsla som jag hade förut, kände mig som en liten nyfiken flicka med barnen i min förskola letar i alla skåp efter alla material som vi har, undersöka dem med alla sinnena. Det var väldigt härlig känsla när man känna sig fri med all glädje.  Jag anser att det är viktigt för barnen att deras fantasi och kreativa förmåga främjas genom att erbjuda dem möjligheten att utforska, diskutera, analysera och reflektera för sitt lärande. Jag arbetade mycket lera med 3-6 åringar, när vi fick den uppgiften av Stina hur kan man utveckla material för små barn? Då våga jag jobba med lera med ettåringar, det var en bra upplevelser.

Lärande enligt Reggio Emilia filosofin

    

När jag i början av 1980-talet gick i lärarutbildning vid Bagdad universitet var positivism härskande i lärarutbildning. Under fyra år fick jag läsa ämneskurser i matematik och fysik som jag skulle undervisa i. Jag läste om de gamla teorierna så som behaviorism och kognitivism. Det handlade om stimulus och respons.  Jag jobbade mest utifrån teorin kognitivism när jag var lärare i Irak. Men när jag kom till Sverige och jobbade i svenska skolan hörde ofta orden samspel och interaktion, att barnen lär av varandra och att lärande sker i grupp. Jag blev väldigt inspirerad av den sociokulturella teorin för att jag tycker hela tiden att individerna stärks i kollektiv och lär av varandra. Det är hela barnet liksom den miljö barnet lever i som ska tas i beaktande. Barnets utveckling och lärande kan inte separeras från den miljö och det samhälle barnet växer in i. Allt lärande sker i samspel med andra och med den miljö man befinner sig i. Under lärarutbildningen har jag stött på orden samspel, interaktion, förändring i barnsyn, läroplan och sociokulturellt perspektiv. Enligt Tarja Häikiö i Reggio Emilio jobbar barnen i små grupper, i gruppen stötta barnen varandra och lär av varandra och enligt Vygotskij har alla individer olika erfarenheter, kunskaper och uppfattningar och genom samspel och interaktion med varandra utvecklas dessa till nya kunskaper. Genom kommunikationen sker lärande i samspelet mellan individer. I reviderade Lpfö 98 lyfts det fram att verksamheten bedrivs i demokratiska former på så vis att barnen ska få vara aktivt deltagande, genom det växer barnens känsla för ansvar, inte bara för sig själva som individer utan för hela gruppen. Detta sker genom kommunikation och samspel med varandra. Enligt Lenz-Taguchi Hillevi (1997) skapas förståelse och mening i samspel med andra människor och med samhället som helhet och detta sker genom kommunikationen med omvärlden vid språket, kroppsspråk och andra uttrycksformer. Enligt Reggio Children/Project Zero,( 2001) är att lärandet sker bättre i små barngrupper för att barnet få bättre utrymme att kunna utrycka sig och samspela med andra barn och pedagogen. På min avdelning delar vi barnen i mindre grupper, fyra barn i varje rum, och projektgrupp är fem barn.

Min syn på barnen är morgondagens medborgare med sina kreativa, analyserande, reflekterande, skapande funderingar, teorier och handlingar. De kommer att bli samhällets stöttepelare och framtid. Jag kände mig fullt inspirerad av Reggio Emilio under denna utbildning och det är självklart att se på barnen som aktiva, kompetenta och kunniga, ett starkt subjekt, starkt i sin önskan att växa, lära sig och utforska och lärande sker i sociokulturellt perspektiv genom samspel och kommunikation. Loris Mallaguzzi sa att “ett barn har hundra språk”.  De kunniga och kompetenta barnen ska bemötas av kompetanta pedagoger i förskolan. Vi planerar verksamheten utgår från barnen frågor, teorier och intressen som är utgångspunkten i arbetet och projektet. Jag anser att vår syn på barnen påverkar vår förhållningsätt till dem. Förmedlingspedagogen kan istället vara en medforskande pedagog i samspel med barnen. Jag lärt mig att våga släppa kontroll och vara mer flexibel och lyssna mera på barnen och försöka följa deras idéer och hypoteser istället för vår planering och fasta rutiner. Jag känner mig friare och har skoj på jobbet och med barnen. När jag läste Lyssnandets pedagogik boken fick jag många tankar, funderingar och frågor om allt som sker på min avdelning. Första saken jag tänkte på var: Varför har vi samling, varför barnen sitter i en cirkel på fasta platser och vad är syftet med samlingen. Vi hade en traditionell samling där barnen sjöng traditionella sånger, med rörelser med händerna, sångerna upprepas ofta men vi ändrade det till mötestund istället. Enligt Ann Åberg och Hillevi Lenz-Taguchi (2005) är förskolan bara en enda lång upprepning av föregående år, material, sånger och samma gamla manus. De säger också att vuxna inte äger all kunskap som ska förmedlas till okunniga barn. Enligt författaren är barnen kompetenta om vi ger dem möjlighet att synliggöra sina förmågor och kompetenser.      ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar.” (Lpfö 98 Reviderad 2010)        

Miljön i filosofin är viktig och man talar om miljön som den tredje pedagogen, innan tänkte jag vad de menar med den här meningen. Med tiden började jag känna mig väldigt imponerad och inspirerad av denna filosofi och jag tog med mig massa idéer övertygade mina kollegor att förändra inne miljö på vår avdelning. Miljön blir för mig som ett pedagogiskt stöd för barnen och ska föränderlig hela tiden ut ifrån barnens intresse och behov för att rummen säger något till barnen och miljön och barnet samspelar alltid med varandra. Vi Pedagoger ansvarar för att miljön, materialet, förhållningssättet och arbetssättet utvecklas i takt med barnen och samhället. På min avdelning skapade vi små stationer (mötesplatser) i rummen och sänkte all material till barnens nivå så att de får mer möjlighet att bli mer delaktiga. Vi skapade stationerna med barnen och vi tog barns perspektiv och idéer på allvar. Enligt Ann Åberg och Hillevi Lenz-Taguchi (2005) ska förskolans miljö inte likna hemmiljö utan den ska likna mer en kreativ verkstad, fylld av möjligheter. Efter Stinas seminarium den 22/9-11 ändrade vi vår ateljé genom att samla olika material, återvinning och lägga dem i barnnivå på fasta platser, ateljémiljön har blivit rik var. Enligt Stina ateljémiljö ska vara rikt och involvera föräldrar i för att öka förstålse för ateljén.

Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete barnen emellan, pedagoger emellan men även familjen och förskolan emellan. Genom pedagogiska dokumentationen möjliggör man för barnen att gå vidare med sina egna tankekonstruktioner. Barnen får möjlighet att kunna reflektera tillsammans och skapa en egen eller gemensam förståelse för fenomenen, enligt Lenz-Taguchi Hillevi (1997). Vi har utvecklat pedagogisk dokumentation på min avdelning, d.v.s. barns reflektion har blivit ännu mera med, barnen reflekterar över sina bilder och är med i hela processen, jag känner mig att jag kan bättre efter alla de föreläsningar/Seminariumer som vi hade av

Mia Andersson och Fabbi, Cristian, att dokumentera projektet med power point , nu har vi gjort två böcker en handlar om projektet och andra handlar om VUP. Jag skulle välja vårt utvecklingsområde ”VUP” matematiska begrepp som fokus i vårt projekt och i vardagen men jag valde bildutveckling och material undersökning i vårt projekt och Ateljén är fokus i vår pedagogiska dokumentation. Målet med detta är att

¢  Göra barnen medvetna om sitt bildskapande.

¢  Tysta barn får möjlighet att utrycka sig och förmedla sina tankar och känslor genom sina bilder.

¢  Uppmuntra barn att utforska olika material i Ateljén.

¢  Synliggöra bildskapande i projektet och andra situationer.

¢  Att utveckla barns estetiska förmåga.

¢  Att koppla olika fakturer till bildskapande t.ex musik

Frågor som jag ställt till mig:

¢  Vad kan barnen om olika material i ateljen?

¢  Vad kan barnen om bildskapande?

¢  Hur kan bildskapande kopplas till projektet och andra verksamhet i vardagen?

¢  Hur dokumenterar vi varje barnens estetiska lärprocesser?

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga att

      förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek,

      rörelse, sång och musik, dans och drama”. (Lpfö 98 Reviderad 2010)

Nu känner mig har fått bra grund att kunna planera ett projekt i ateljén och skapa bra miljö och möjlighet att genomföra det och dokumentera den estetiska läroprocessen. Att inspirera barnen och andra pedagoger. Att utveckla barnens förmåga att reflektera över sina bilder och gemensamma gruppensbilder genom att reflektera tillsammans och skapa en egen eller gemensam förståelse för fenomenen. Att handleda barnen och pedagoger att prova olika material, att se hela tiden på möjligheter inte på hinder, det finns inte rätt eller fel i skapande för att vi olika med olika uppfattningar och tolka saker och ting med olika perspektiv.

Vi kan möta svårigheter om andra pedagoger lägga hinder om de har annan barnsyn, förhållningsätt, kunskapsmässig, då bli det krock i diskussionerna.

Referenslista

Lenz Taguchi, Hillevi (1997). Varför pedagogisk dokumentation? :om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS.

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik – etik och demokrati i

pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber.

Vygotskij, Lev S (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen.

Reggio Children/Project Zero: Att göra lärandet synligt – barns lärande individuellt och i grupp. Reggio Emilia 2001.

Föreläsningar/Seminarium:

Häikiö, Tarja: Barns estetiska läroprocesser; atelierista i förskola och skola. Diss. Göteborgs universitet 2007. Kompendium.

Andersson, Mia: Seminarium Dokumentation kring projektarbete. Högskolan för Design och kommunikation, Göteborg den 3/11-11

Braxell, Stina:  Barns skapande. Atelieristans roll och mötet med material. 2011-09-22
                      

Fabbi, Cristian. 2012-04-02 samt 2012-04-03 (två heldagar med pedagogistan från Bassa Regiana)

Basgruppsträff 4 om bildanalys

Vi träffades i vår basgrupp i torsdags i Haga på ett trevligt café och sen fick vi gå till annat café som är fint också. Vi hade med oss olika bilder som vi reflekterade över, och slutningen valde vi en bild som vi tyckte om och diskuterade omkring. Bilden var "Kackel" som en oljemålning av göteborgskoloristen Ragnar Sandberg. För att kunna analys den här bilden ställde vi två frågor till oss, frågorna var: Vad ser vi här? Och Vad symboliserar detta?

·        Vad ser vi här?

Vi diskuterade vilka färger som täckte på hela bilden, de är blå toner såsom ljusa och mörka, gula, gröna och röda nyanser.

Vi diskuterade också vilka former som finns på bilden, de är raka, runda och vassa former.

·        Vad symboliserar den?
Stolthet,vänskap,kärlek, värme, energi, rörelse och levande med händelse i.

           

Vi diskuterade vidare om hur man kan arbeta med barn och konstbilder, och hur ett konstprojekt med barn kan se ut.

Innan man starta något konstprojekt med barn måsta man:

·        Att ta reda på vilka upplevelser och kunskaper barnen har och utgå ifrån detta. Låta konstböcker eller konstbilder ligga tillgängligt för att kunna inspirera barnen med dem. Pedagoger kan besöka en konstutställning med barnen för att barnen ska få upplevelse och inspiration.

·        Att vissa barn någon konst bilder och låta det att välja en bild som det blir inspirerad av.

·        Att välja material eller färger efter barns erfarenhet som de har provat tidigare eller fick bra presentation av pedagoger innan, så att barnen kan måla av den.

·        Att prova om och om igen med olika material t.ex olika papper eller färger eller penslar.

·        Att jobba med lera eller återanvändnings material utifrån denna samma bild.

·        Att måla en stor gemensam målning på ett stort papper ut ifrån samma bild.

·        Att varje barn måla en enskild bild och sätta ihop bilderna på väggen.

·        Att erbjuda barnen att skapa sina berättelser eller serie berättelser av samma bild.

·        Att använda olika tekniker eller ingånger till projektet.

·        Att koppla avslappning musik eller olika ljus till målning. Detta har jag jobbat med barnen på min avdelning flera gånger.

Barnen ska uppleva konstbilden med alla sina olika sinnen och använda sina hundra språk.

Christians föreläsning

Det var väldigt intressant och givande att lyssna på Cristian och ville Järna få honom mera på andra föreläsningar. Han hade övertagande svar och kloka åsikter och tankar för alla frågor, hade oerhört en bra undervisningsmetod.

Jag tog med mig en massa tankar och kunskaper till min förskola. Allt som jag skrev gick jag igenom igen hemma för att kunna använda det och dela det med andra pedagoger i min förskola. Den bästa föreläsaren som kunde föreklara skillnaden mellan tema och projekt och beskriv tidligt med alla detaljer ”PROJEKT PLAN” som jag kommer använda det på min avdelning.   

Samtidskonstens berättigande

Fredrik visade videoverk i sin föreläsning av flera amerikanska konstnärer. Det handlade om makt, kaos, våld och kamp som gav mig en obehaglit känsla när jag såg det. Jag vill inte prata om alla detaljer i alla videoverk därför att jag inte ville kommer ihåg det speciellt den som handlar om den pappa som ville mata sitt barn med tvång, då blev jag irriterad och ledsen samtidigt och väldigt negativt påverkad av detta verk och var nära att lämna föreläsningen denna dag. Jag fick känslan att den pappan våldtog barnet inte mata det. Jag mår dåligt om jag tittar på några scener på tv t.ex boxning.

Alla de obehagliga scener som Fredrik visade gjorde mig att tänka senare när jag hemma om att javisst det finns sådan konst som presentera verkliga händelser i livet som det kan vara dåliga eller bra. När jag såg Georg push på videoverk påminde det mig om det kaoset som har skett i mitt land Irak.

Stinas uppgift -” En dörr till sagovärld”.

Jag funderade ganska mycket på vad jag vill göra, vad jag ska välja för något. Jag hade flera idéer men det tog ganska tid på mig för att välja den skapande som är bra och kunna använda den i barns grupp. Jag märkte att när vi läser en saga med barnen tapper några av dem sin konstration och blir rastlösa så att jag tänkte skapa en rock ring och vi kan kalla den ” En dörr till sagovärld”.

 Jag tänkte att innan vi läser saga med barnen ska jag stå vid rumsdörren och varje barn hoppar på ett ben eller går till dörren och vi säger till barnen ”välkommen till sagoväld” och barnet går igenom ringen, de gör samma sak när saga är färdig. Syftet är att vi vill uppmuntra barnen att fantasiera sig i sagovärld och uppmuntra dem att skapa sina leksaker och bort ifrån färdiga leksaker.      

Jag gick till förskolans förerådet för att hitta allt möjligt material som kan användas för mitt skapande då jag dra fram en trasig tunn matta som kan limmas på golvet eller ett bord och hittade olika gamla tyg och snöre och hönsnät.  Jag klippte den mattan och vikte den för att bli som ett tjockt rep och sedan snurrade jag hönsnätet runt repet för att få en stabil cirkel form. I slutet dekorerade jag min ring med att sitta fast olika färgade tyg och snöre tills jag blev nöjd.

Jag ville involvera barnen och se deras reaktion i mitt skapande. Flesta av dem bli nyfikna för att veta vad det är, till vad vi ska använda det.  Jag presenterade det till barnen och vad det heter. Ett barn sa till mig, den heter en Hemlig dörr, ett barn till kompletterade henne och sa att: ”en Hemlig dörr till sagoväld”. På samlingen frågade jag barnen ska vi använda den ringen till något annat. De säger nej, vi vill ha den bara till sagovärld.

Eget arbete 5, den pedagogiska miljön kan fungera som ett bra pedagogiskt verktyg

Enligt Skolverkets allmänna råd för förskolan (2005) skall miljön vara lockande, inspirerande och engagerande för barns utveckling. Miljön skall vara öppen, innehållsrik och inbjudande och den som en viktig del i förskolans verksamhet.
Enligt Reggio Emilias filosofi att miljön skall vara föränderlig utifrån barnens behov och intressen och att miljön har väldigt stor påverkan på barns utveckling och lärande, de kallar miljön för den tredje pedagogen. Enligt filosofin skall miljön ständigt förändras, utformas och anpassas efter barnens behov.
Taguchi Lenz (1997) menar att miljön är den "tredje pedagogen", grundtanken är att förskolemiljön skall kunna erbjuda något annat än hemmiljön.
Pedagogerna skall tillsammans med barnen arbeta aktivt med miljön i förskolan utefter barngruppens behov och förutsättningar och anser att miljön kan fungera som ett bra pedagogiskt verktyg. Förskolans innemiljö påverkar både barn och personal och det kan vara positivt eller negativt.

Vi skapade mötesplatser i varje rum på min avdelning (små rum i rum) som uppmuntrar kommunikation och samspel. Miljön skall vara inbjudande och väcka nyfikenheten och upptäckarlusten hos barnen. Materialet skall finnas tillgängligt och material ligger på barnnivå och på bestämda platser. Barnen får möjlighet att bli delaktiga.
Enligt Ann Åberg och Hillevi Lenz-Taguchi (2005) är barnen kompetenta om vi ger dem möjlighet att synliggöra sina förmågor och kompetenser.
Vi försökte skapa vår innemiljö som uppmuntarar barnen till att utforska och upptäcka. När vi skapade möteplatser tog vi allas barn åsikter och tankar på allvar.  Efter varje förändring observerar vi barnen vid stationerna hur de förhåller sig till miljön och vilka möjligheter de får på varje station, och vilken station som var populär hos dem. Efter observationerna reflekterar vi i arbetslaget och med barnen hur man kan planera och ändra de stationer som inte var bra mötesplatser för barnen. Under observationerna ställde vi frågor till barnen vad du tycker är roligt med denna station. Vi ställde också frågor till oss själva vad det är jag ser och vad barnen lärt sig. Så miljön ändras hela tiden  utifrån barns intresse och behov. Det blir som en kedja: ändring av miljön, observation, frågor, dokumentation, reflektion och nya utmaningar och förändringar.

Jag anser att det är viktigt för barnen att deras fantasi och kreativa förmåga främjas genom att skapa en bra miljö för lärande för att de få möjlighet att utforska, undersöka, prova och utrycka sig genom olika utrycksformer. Miljön skall vara ett pedagogiskt stöd för barnen och är föränderlig.

Pedagogensbarnsyn och förhållningssätt kan påverka innemiljö. Vår syn på barnet bygger på en stark tro på barns möjligheter. Barnen är kompetenta och nyfikna med en stark drivkraft att utforska världen och det är ett starkt subjekt. Kompetenta barn med deras idéer och förslag kan bidra till att skapa en bra miljö för lärande. På vår avdelning började jag förändra vårt sätt genom att inte skriva direkt på barns målning eller teckningar för att inte förstöra dem så att vi gör istället för att skriva barns reflektion på en lapp och hänga på målningen. Jag tycker att det är viktigt för barnen att erbjuda dem möjligheten att utforska, diskutera, analysera och reflektera för sitt lärande. De får möjlighet at t påverka sin egen lärandemiljö och får utrymme för sina individuella tankar i det gemensamma arbetet.

Miljön påverkar människan, det kan vara ett fysiskt eller psykiskt påverkan och hon samspelar och kommunicerar med miljön hela tiden och behöver varandra. Miljön ger energi och kan vara positiv eller negativt .Vi kallade de olika rummen med olika namn som påverkar aktiviteterna som sker i dem på vår avdelning.

Ljuset är ett bra verktyg

Titeln "En scen- tusen ljus- ingenstans att fly" är bra och passar mycket den här kvällen för att man känner sig väldigt involverad med den hela tiden. Den här kvällen var unik och väldigt rolig för att man känner sig avslappnad efter ett långt dagsarbete. När jag tänker på ordet ljuset kopplade jag med skuggan, men efter denna workshop föds hos mig en massa tankar och funderingar, hur kan jag jobba vidare med ljuset i förskolan. Den som var roligt att alla grupper har planerat nog men när vi kom tillbaka för att presentera det som vi planerat bli något annat då fick jag och min grupp panik i början måsta jag erkänna den, men senare började vi slappna av oss och anpassa oss till den här förändringen. Då blev ett bra samspel mellan alla grupper och scenen blev allas som den var så roligt. Ljuset och musiken var jätte bra ide som påverkat mig då började jag dansa utan att fundera på det, jag kände de här ljusen och musiken gav mig energi, glädje och frihet. Att man befria sig ifrån individen till kollektivet och fri ifrån alla hindrar, normer… osv. Man kände sig att komma tillbaka till barndoms period.

Jag tänkte använda den här upplevelsen i barns grupp för att de ska känna sig befriade av den styrda verksamhet, att skapa en rolig upplevelse tillsammans, att lär, utmana och inspirera varandra, att alla idéer blir allas och bygga på varandras erfarenheter, att komplettera varandra, att prova olika roller, våga uppträda framför andra.