Examinationsuppgift den 10 maj 2012

Material undersökning och egen skapande

Under min ungdomstid målade jag en massa tavlor med olja färg, testade olika andra färger och skapade figurer med lera och playdo, den här perioden ligger alltid i minnet och hjärtat. När jag började på Bagdad universitet slutade jag den estetiska verksamheten för att jag inte hade tid pga svåra studier. Jag blev jätte glad och nyfiken när jag började på atelierista utbildningen och fick testa de olika färgmaterialen i Stinas uppgift, jag fick tillbaka den känsla som jag hade förut, kände mig som en liten nyfiken flicka med barnen i min förskola letar i alla skåp efter alla material som vi har, undersöka dem med alla sinnena. Det var väldigt härlig känsla när man känna sig fri med all glädje.  Jag anser att det är viktigt för barnen att deras fantasi och kreativa förmåga främjas genom att erbjuda dem möjligheten att utforska, diskutera, analysera och reflektera för sitt lärande. Jag arbetade mycket lera med 3-6 åringar, när vi fick den uppgiften av Stina hur kan man utveckla material för små barn? Då våga jag jobba med lera med ettåringar, det var en bra upplevelser.

Lärande enligt Reggio Emilia filosofin

    

När jag i början av 1980-talet gick i lärarutbildning vid Bagdad universitet var positivism härskande i lärarutbildning. Under fyra år fick jag läsa ämneskurser i matematik och fysik som jag skulle undervisa i. Jag läste om de gamla teorierna så som behaviorism och kognitivism. Det handlade om stimulus och respons.  Jag jobbade mest utifrån teorin kognitivism när jag var lärare i Irak. Men när jag kom till Sverige och jobbade i svenska skolan hörde ofta orden samspel och interaktion, att barnen lär av varandra och att lärande sker i grupp. Jag blev väldigt inspirerad av den sociokulturella teorin för att jag tycker hela tiden att individerna stärks i kollektiv och lär av varandra. Det är hela barnet liksom den miljö barnet lever i som ska tas i beaktande. Barnets utveckling och lärande kan inte separeras från den miljö och det samhälle barnet växer in i. Allt lärande sker i samspel med andra och med den miljö man befinner sig i. Under lärarutbildningen har jag stött på orden samspel, interaktion, förändring i barnsyn, läroplan och sociokulturellt perspektiv. Enligt Tarja Häikiö i Reggio Emilio jobbar barnen i små grupper, i gruppen stötta barnen varandra och lär av varandra och enligt Vygotskij har alla individer olika erfarenheter, kunskaper och uppfattningar och genom samspel och interaktion med varandra utvecklas dessa till nya kunskaper. Genom kommunikationen sker lärande i samspelet mellan individer. I reviderade Lpfö 98 lyfts det fram att verksamheten bedrivs i demokratiska former på så vis att barnen ska få vara aktivt deltagande, genom det växer barnens känsla för ansvar, inte bara för sig själva som individer utan för hela gruppen. Detta sker genom kommunikation och samspel med varandra. Enligt Lenz-Taguchi Hillevi (1997) skapas förståelse och mening i samspel med andra människor och med samhället som helhet och detta sker genom kommunikationen med omvärlden vid språket, kroppsspråk och andra uttrycksformer. Enligt Reggio Children/Project Zero,( 2001) är att lärandet sker bättre i små barngrupper för att barnet få bättre utrymme att kunna utrycka sig och samspela med andra barn och pedagogen. På min avdelning delar vi barnen i mindre grupper, fyra barn i varje rum, och projektgrupp är fem barn.

Min syn på barnen är morgondagens medborgare med sina kreativa, analyserande, reflekterande, skapande funderingar, teorier och handlingar. De kommer att bli samhällets stöttepelare och framtid. Jag kände mig fullt inspirerad av Reggio Emilio under denna utbildning och det är självklart att se på barnen som aktiva, kompetenta och kunniga, ett starkt subjekt, starkt i sin önskan att växa, lära sig och utforska och lärande sker i sociokulturellt perspektiv genom samspel och kommunikation. Loris Mallaguzzi sa att “ett barn har hundra språk”.  De kunniga och kompetenta barnen ska bemötas av kompetanta pedagoger i förskolan. Vi planerar verksamheten utgår från barnen frågor, teorier och intressen som är utgångspunkten i arbetet och projektet. Jag anser att vår syn på barnen påverkar vår förhållningsätt till dem. Förmedlingspedagogen kan istället vara en medforskande pedagog i samspel med barnen. Jag lärt mig att våga släppa kontroll och vara mer flexibel och lyssna mera på barnen och försöka följa deras idéer och hypoteser istället för vår planering och fasta rutiner. Jag känner mig friare och har skoj på jobbet och med barnen. När jag läste Lyssnandets pedagogik boken fick jag många tankar, funderingar och frågor om allt som sker på min avdelning. Första saken jag tänkte på var: Varför har vi samling, varför barnen sitter i en cirkel på fasta platser och vad är syftet med samlingen. Vi hade en traditionell samling där barnen sjöng traditionella sånger, med rörelser med händerna, sångerna upprepas ofta men vi ändrade det till mötestund istället. Enligt Ann Åberg och Hillevi Lenz-Taguchi (2005) är förskolan bara en enda lång upprepning av föregående år, material, sånger och samma gamla manus. De säger också att vuxna inte äger all kunskap som ska förmedlas till okunniga barn. Enligt författaren är barnen kompetenta om vi ger dem möjlighet att synliggöra sina förmågor och kompetenser.      ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar.” (Lpfö 98 Reviderad 2010)        

Miljön i filosofin är viktig och man talar om miljön som den tredje pedagogen, innan tänkte jag vad de menar med den här meningen. Med tiden började jag känna mig väldigt imponerad och inspirerad av denna filosofi och jag tog med mig massa idéer övertygade mina kollegor att förändra inne miljö på vår avdelning. Miljön blir för mig som ett pedagogiskt stöd för barnen och ska föränderlig hela tiden ut ifrån barnens intresse och behov för att rummen säger något till barnen och miljön och barnet samspelar alltid med varandra. Vi Pedagoger ansvarar för att miljön, materialet, förhållningssättet och arbetssättet utvecklas i takt med barnen och samhället. På min avdelning skapade vi små stationer (mötesplatser) i rummen och sänkte all material till barnens nivå så att de får mer möjlighet att bli mer delaktiga. Vi skapade stationerna med barnen och vi tog barns perspektiv och idéer på allvar. Enligt Ann Åberg och Hillevi Lenz-Taguchi (2005) ska förskolans miljö inte likna hemmiljö utan den ska likna mer en kreativ verkstad, fylld av möjligheter. Efter Stinas seminarium den 22/9-11 ändrade vi vår ateljé genom att samla olika material, återvinning och lägga dem i barnnivå på fasta platser, ateljémiljön har blivit rik var. Enligt Stina ateljémiljö ska vara rikt och involvera föräldrar i för att öka förstålse för ateljén.

Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete barnen emellan, pedagoger emellan men även familjen och förskolan emellan. Genom pedagogiska dokumentationen möjliggör man för barnen att gå vidare med sina egna tankekonstruktioner. Barnen får möjlighet att kunna reflektera tillsammans och skapa en egen eller gemensam förståelse för fenomenen, enligt Lenz-Taguchi Hillevi (1997). Vi har utvecklat pedagogisk dokumentation på min avdelning, d.v.s. barns reflektion har blivit ännu mera med, barnen reflekterar över sina bilder och är med i hela processen, jag känner mig att jag kan bättre efter alla de föreläsningar/Seminariumer som vi hade av

Mia Andersson och Fabbi, Cristian, att dokumentera projektet med power point , nu har vi gjort två böcker en handlar om projektet och andra handlar om VUP. Jag skulle välja vårt utvecklingsområde ”VUP” matematiska begrepp som fokus i vårt projekt och i vardagen men jag valde bildutveckling och material undersökning i vårt projekt och Ateljén är fokus i vår pedagogiska dokumentation. Målet med detta är att

¢  Göra barnen medvetna om sitt bildskapande.

¢  Tysta barn får möjlighet att utrycka sig och förmedla sina tankar och känslor genom sina bilder.

¢  Uppmuntra barn att utforska olika material i Ateljén.

¢  Synliggöra bildskapande i projektet och andra situationer.

¢  Att utveckla barns estetiska förmåga.

¢  Att koppla olika fakturer till bildskapande t.ex musik

Frågor som jag ställt till mig:

¢  Vad kan barnen om olika material i ateljen?

¢  Vad kan barnen om bildskapande?

¢  Hur kan bildskapande kopplas till projektet och andra verksamhet i vardagen?

¢  Hur dokumenterar vi varje barnens estetiska lärprocesser?

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga att

      förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek,

      rörelse, sång och musik, dans och drama”. (Lpfö 98 Reviderad 2010)

Nu känner mig har fått bra grund att kunna planera ett projekt i ateljén och skapa bra miljö och möjlighet att genomföra det och dokumentera den estetiska läroprocessen. Att inspirera barnen och andra pedagoger. Att utveckla barnens förmåga att reflektera över sina bilder och gemensamma gruppensbilder genom att reflektera tillsammans och skapa en egen eller gemensam förståelse för fenomenen. Att handleda barnen och pedagoger att prova olika material, att se hela tiden på möjligheter inte på hinder, det finns inte rätt eller fel i skapande för att vi olika med olika uppfattningar och tolka saker och ting med olika perspektiv.

Vi kan möta svårigheter om andra pedagoger lägga hinder om de har annan barnsyn, förhållningsätt, kunskapsmässig, då bli det krock i diskussionerna.

Referenslista

Lenz Taguchi, Hillevi (1997). Varför pedagogisk dokumentation? :om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS.

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik – etik och demokrati i

pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber.

Vygotskij, Lev S (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen.

Reggio Children/Project Zero: Att göra lärandet synligt – barns lärande individuellt och i grupp. Reggio Emilia 2001.

Föreläsningar/Seminarium:

Häikiö, Tarja: Barns estetiska läroprocesser; atelierista i förskola och skola. Diss. Göteborgs universitet 2007. Kompendium.

Andersson, Mia: Seminarium Dokumentation kring projektarbete. Högskolan för Design och kommunikation, Göteborg den 3/11-11

Braxell, Stina:  Barns skapande. Atelieristans roll och mötet med material. 2011-09-22
                      

Fabbi, Cristian. 2012-04-02 samt 2012-04-03 (två heldagar med pedagogistan från Bassa Regiana)