lera med ettåringar

Vi har på avdelningen bara två ettåringar som heter kalle och Tobias och de har olika karaktärer, kalle är väldigt livlig och aktiv, Tobias är försiktig och aktiv och härmar mycket kalle. Både två har intresse att lära sig.  Jag jobbar mycket med stora barn med lera men har inte jobbat med leran med små barn. Idag har jag planerat att göra det.  Jag planerade med min kollega att jag jobbar med barnen och hon tar bilder och filmar barnen. Jag placerade en stor klump lera på ett stor papper på golvet, jag delade leran till stora bitar och jag och barnen samlades runt leran. Tobias och Kalle började titta på leran och på mig och varandra utan att göra något, som om de ville säga till mig: ”vad är detta och vad ska vi göra med det och vad vill du att vi ska göra?”. Jag började introducera leran med glädje genom att känna på leran med händerna och forma. Jag log hela tiden för att de ska känna sig trygga och ha roligt. Då började de känna på leran också med sina små fingrar.

De hade bra samspel med mig genom att de tittar, ler och härmar mig. Senare började de studera och undersöka leran med händerna med stor koncentration på olika strategier. Kalle märkte att leran blev hård började han banka den på golvet och försökte jämna den genom att forma den med sina fingrar och smakade på leran, men han tyckte inte om smaken. Tobias härmade Kalle och gjorde samma sak och delade leran till lagom stora tre bitar medan Kalle delade leran i små bitar. 

 

 Tobias lade tre bitar på varandra. Då sa jag: Oj! hardu skapat en anka. Kalle hörde det och lade alla små bitar på varandra och visade mig med ett fint leende och sa: ”Anka”.

 

Efter två dagar gjorde jag samma försök, men den här gången lade jag en stor klump lera på golvet.  Det väckte intresse hos barnen, som gjorde att jag knuffade leran närmare till dem.

Mitt syfte är att små barn få möjlighet att undersöka nytt material ”lera” och hur de kan hantera nya situationer för att skapa sitt lärande. 

Vid andra tillfället delade jag inte ut leran till barnen för att jag ville se hur de kan hantera en ny situation, hur de kunna lösa problemet och hitta nya strategier med hjälp av sin kropp.

 Bägge två började riva små bitar av lera, samla ihop det och försöka forma leran på något sätt. Tobias var mer koncentrerad på att forma de olika lerbitarna som någon typ av figur. Detta gjorde han med hjälp av händerna. Tobias lade bitar av lera på varandra, sedan tog han upp figuren som han skapat och viftade den i luften, som om det vore ett flygplan. Sedan frågade jag Tobias: Är detta ett flygplan? Och han svarade: ”Ja”, med kropp språk. Tobias hade en tankegång och mål om hur han skulle forma sin figur, därmed lyfta upp figuren för att visa vad han har lyckats skapa.

Enligt Lpfö 98 ”Arbetslaget ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer,

 Kalle var mer engagerad i att lyfta upp en stor klump av lera och undersöka dess tyngd. Kalle däremot hade ingen särskild tanke med att forma leran. Han var mer fokuserad på materialet av leran och dess egenskaper (storlek, tyngd, etc). Han smakade på leran också, och hela ansiktet var täckt med lera.

Enligt Lpfö 98 ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring".

 Kalle undersökte materialet som en helhet, medan Tobias var mer kreativ och formade figurer ur leran. Kreativitet beror på utvecklad erfarenhet, som Tobias har. Barnen har ett bra samspel med mig och med varandra, barn/barn, vuxen/barn. Det var bra att två pedagoger samarbetade som en av dem med barnet och den andra filma och tar bilder och skriver vad barnen säger för underlag för reflektion.

Några äldre barn som inte ville jobba med lera ofta ville gärna jobba med leran på de två tillfällena när de såg att små barn gjorde det. Små barn har inspirerat varandra och andra barn som har mindre intresse för leran.

 

Grupper Examinationen den 8 december

Det var inspiration och givande kväll för att varje grupp har lyft upp viktiga begrepp.  De här viktiga begreppen är att, makt, maktkamp, pedagogiska dokumentation, konflikter, atelieristans roll, balans, olika rum i rum, yrkas medvetenhet, material undersökning, inspiration, givande, lärande, lyssnande, barnens kunnighet, upplevelser, kunskaper, ..osv

Alla de här begreppen är viktiga och kan tolkas på mångfald tolkningar ut ifrån människans perspektiv och upplevelser och grundas för människans liv.

Ut ifrån gruppernas diskussioner fick vi massa idéer och vi ser på möjligheter inte på hindrar.   

Upplevelse - rörelse -Ljud - Lera

Den första december hade vi en inspirerande träff på workshops kväll. Vi hade en bra avslappning genom massagen samt vi blev nära varandra och lärde varandra ännu mera. Vi behövde massagen efter arbetet, det var en rolig vuxens lek tycker jag, den här leken kommer jag testa med barnen på min avdelning. Rörelse lek var också roligt, jag kommer att testa det också med barnen.

En figur formades av lerklump i handen när vi hörde ljudet och vi blundade, leran formades ut ifrån våra erfarenheter som kopplades till ljudet, detta var individuellt att jobba med leran.

Det var koppling mellan hjärna och handen, att hjärnan skapa en bild med hjälp av ljudet och handen forma bilden av leran. Hur mycket man har erfarenhet är man fantasirik. När jag blundade bläddrade jag olika bilder i min hjärna och fråga mig själv vart har jag hört detta ljud, och sedan valde och bekräftade jag en bild.

Varje individ trycker sig med olika uttrycksformer utifrån sina upplevelser, erfarenheter och kunskaper, det finns inga rätt eller fel för att allt är rätt utifrån individens perspektiv. Det var väldigt spännande att kunna lära känna andras tankar med denna uppgift och samarbete med varandra att göra detta ljud under 3 min.

När vi var fyra pedagoger i gruppen genom att skapade ett ljud utifrån vår leras skapande. Tre av fyra av grupperna hade vatten i sin berättelse, vatten är liv, det finns inget liv utan vatten tycker jag.

Det var verkligen en bra kväll och vi hade kul tillsammans och vi lärde oss några tips att jobba med baren, vi vill ha ännu mera sådana kvällar.

Gruppdiskussion och reflektion den 24 november

Vår basgrupp har kommit till min och Carinas förskola förre veckan, vi hade väldigt roligt tillsammans och vi målade med sidenmåleri, vi inspirerade varandra och delade med varandra glädjen och kunskaperna. Färgen var starka och spred sig på sidenet så att det inte var lätt måla med den för att färgerna ibland blandade med varandra men i slutet blev det fint.     

Om man tänker vilka material som kan bidra till estetiska läroprocesser att blir levande är alla material som man kan skapa eller måla med dem, och till och med skrot är bra material att skapa med. Jag tycker att det är viktigt är att synliggöra skapande eller målning och hålla den levande för barnen och deras föräldrar. Detta sker genom att hänga upp barnens målning på deras nivå. Pedagoger ska hänga upp inspirations bilder som många föreläsare har pratat om det och bilderna ska vara verkliga som Vygotskij har talat om det.  Jag märkte att när jag hängde upp inspiration bilder på ateljé på min avdelning ökade vi pedagoger och barn vår fantasi och kreativitet på målning och skapande.

Om man tänker hur man kan utforma ateljéns miljö, det är viktigt att den bli tillåtande - och inbjudande miljö. Jag ställde en fråga till mig, hur utformar jag om ateljéns miljö för att bli rikt och inbjudande? mitt syfte med miljön är att utveckla barnens delaktighet, stärka deras självförtroende att kunna göra saker självständigt och samspela med varandra och med omgivningen.

Jag anser att det är viktigt för barnen att deras fantasi och kreativa förmåga främjas genom att erbjuda dem möjligheten och en bra miljö för att utmanar barnen att utforska, undersöka, prova och utrycka sig genom målning och skapande och det finns inget rätt och fel på barnens hypoteser och idéer. Reflektionen med barnen är viktig men det pedagogen måsta ge barnen tillräckligt tid att kunna reflektera över sin målning eller skapande.

Den pedagogiska dokumentationen är ett verktyg för att barns lärande blir synlig för barn, pedagoger och barns föräldrar. Lenz-Taguchi Hillevi (1997) beskriver pedagogisk dokumentation som ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete barn/ barn, pedagog/ barn och familjen/förskolan. Den pedagogiska dokumentationen blir som en spiral börjar och slutar på samma punkt: planering, observation, frågor, dokumentation, reflektion och nya utmaningar och förändringar (ny planering).

Sidenmåleri

Små rum i rum ger möjilheter

Att ändra inne miljö för att kunna anpassa miljön till barnens nivå, behov och intresse. Jag hade tanken att skapa små stationer (mötesplatser) i rummen. Innan vi skapade stationerna fick vi diskutera med barnen och vi tog barns perspektiv och idéer på allvar. Efter varje förändring observerar vi barnen vid stationerna hur de förhåller sig till miljön och vilka möjligheter de får på varje station, och vilken station som var populär hos dem. Efter observationerna reflekterar vi i arbetslaget och med barnen hur man kan planera och ändra de stationer som inte var bra mötesplatser för barnen. Under observationerna ställde vi frågor till barnen vad du tycker är roligt med denna station. Vi ställde också frågor till oss själva vad det är jag ser och vad barnen lärt sig. Så miljön ändras hela tiden utifrån barns intresse och behov. Det blir som en kedja: ändring av miljön, observation, frågor, dokumentation, reflektion och nya utmaningar och förändringar.